Strax efter andra världskrigets slut kom det en våg av filmer från den amerikanska filmindustrin. En kombination av plötslig ökning av arbetskraft, billigare inspelningsutrustning och mörka erfarenheter från en värld i brand gav plötsligt upphov till en ny sorts filmer. Franska filmkritiker lade märke till denna förändring och kallade vågen för film noir – ”svart film”.
Ändrade produktionsförhållanden leder till stilistiska förändringar
Återvändande filmarbetare fick fria händer att skapa lågbudgetfilmer för matinéföreställningar. Den svaga finansieringen gav helt andra produktionsvillkor än för storproduktionerna i Hollywood. Många blickade tillbaka mot en genre lärt känna under tjänstgöringen i Europa: den tyska expressionismen.
När pengarna inte räckte till särskilt mycket studiotid börjades scener spela in på gatan med billiga handkameror – stadsbilder kunde dominera hela filmer. Inomhusscener fick oftast filmas på väldigt nära håll för att samma rum skulle kunna återanvändas: nya kameravinklar föddes. Det var inte ovanligt att tidsbristen förhindrade traditionell ljussättning – mörker och skuggor blev en självklar del i filmskapandet.